case 1 tomatplantor

Case 2. Påhittat problem. Du ska finna en lösning och underbygga argumenten för din lösning väl. 

Vissnande tomatplantor

En bonde blev mycket orolig då han upptäckte att hans tomatplantor på tomatodlingen var förkrympta och höll på att vissna.

Vad kan ha hänt? 

Tomaterna:  

* var ordentilgt vattnade. 

* hade fått tillräckligt med sol då de växte på södra sidan av växthuset. 

* hade fått ekologisk stallgödsel som gödningsmedel med höga halter av fosfor och kväve. 

*  hade sett ut som om de växte bra och trivdes, tills de plötsligt var drabbade av:
 Någon sjukdom? Något skadedjur? Någon brist? 

Bonden behöver hjälp av en biolog.  

Symptom: 

Tomaterna hade bruna fläckar och verkade ruttna mitt emot skaftet och bladen hade rullat ihop sig. 

Stammarna på en del av tomatplantorna hade bruna längsgående angrepp av någon sort

 och en del blad var fläckvis angripna och också brunfärgade och man kunde ana ett ludd.

Vad gör du som undersökande biolog?

Från den virituella Floran:

Beskrivning: 

Tomat är en ganska storvuxen och kraftigt byggd ettårig ört. Stjälken är körtelhårig, grov, men ofta ganska vek. Bladen är stora och parbladiga med djupt inskurna, parflikiga, spetsiga småblad. Bladen sitter till synes motsatta, med ett större blad som omväxlar med ett mindre, de är mörkgröna och liksom stjälken klädda med körtelhår som avger en karaktäristisk doft vid beröring.

Tomat blommar från juni till september med gula blommor som sitter i glesa klaselika knippen. Blommorna är omkring en centimeter breda och har smala, tillbakaböjda kronblad och gula ståndare som bildar en framskjutande ståndarkägla kring stiftet. Frukten, tomaten, är ett stort, runt, länge grönt men slutligen rött bär.

Utbredning. Tomat är ganska vanlig på skräpmark, i vägkanter och rabatter där ny matjord eller rötslam från reningsverk lagts ut. Den är tillfällig och dyker upp här och var i nästan hela landet. Ett liknande spridningssätt har kapkrusbär (Physalis peruviana) och andra ettåriga arter i släktet lyktörter (Physalis), vilka ofta påträffas tillsammans med tomat. Första fynduppgift som förvildad är ett barlastfynd från Hofved i Medelpad och publicerades 1885 (Nordstedt 1920).

Övrigt. Tomat är vildväxande i västra Sydamerika och infördes som prydnadsväxt till Europa på 1500-talet av spanjorerna och har således varit känd sedan flera hundra år, men har först under 1900-talet blivit vanlig som köksväxt. Tomater odlas kommersiellt i Sverige men är frostkänsliga och hålls därför oftast i växthus. Beroende på storleken hos frukten talar man om 'bifftomater' eller 'körbärstomater'. Idag saluförs även sorter med gula eller grönstrimmiga frukter.

Användning. Tomaterna har en mångsidig användning, färsk i sallader, gratinerad med ost, i grytor och köttfärsrätter, förädlad till tomatpuré och ketchup, samt soltorkad till inläggningar.
Etymologi. Artnamnet esculentum kommer av latinets esca (mat) och betyder ätbar. Det svenska namet tomat kommer av spanskans tomate som i sin tur kan härledas av tomatl vilket är indianspråket nauhatls ord för tomat.

______________________________________________________________________

Skadedjur:

Växthusspinnkvalster

Växthusspinnkvalstren lever på bladens undersida där de suger ut växtsaft. De utsugna cellerna ser ut som små, gula prickar på bladets ovansida. Vid svåra angrepp blir bladen helt gula och bruna och vissnar helt. Från växthusspinnskvalstrets bakkropp avsöndras fina trådar som bildar en väv mellan de angripna växtdelarna och detta är ytterligare ett kännetecken på angrepp. Spinnväven fungerar som skydd för äggen. Eftersom kvalstren saknar vingar fungerar spinntrådarna även som spridningsväg.

Biologi

Honorna är ca 0,5 mm. Hanarna är mindre. Växthusspinnkvalstren förekommer i två former, sommarform och viloform. I sommarformen, som är vanligast, är honorna oftast gulgröna med två mörka fläckar på ryggen. Den som har god syn kan se spinnkvalstren, framför allt på bladens undersidor och i spinnvävnaden. I viloformsstadiet är kvalstren orangeröda och saknar oftast de två fläckarna på ryggen. Det orangeröda spinnet är befruktade honor, s.k. dvalhonor, som förekommer på hösten när dagarna blir kortare och kallare. Dvalhonorna klarar både frost och svält och vaknar till liv på våren där de genast börjar lägga ägg. Om livsvillkoren är ogynnsamma, som t.ex. för lite mat och låga temperaturer, kan viloformen även uppträda på sommarhalvåret. Spinn trivs i torr luft och varma bostäder. Värme gynnar växthusspinnkvalstrets förökningstakt.

Bekämpning

Förebygg spinn genom att undvika hård uttorkning och alltför höga temperaturer. Det är också utmärkt att duscha växterna ofta, i synnerhet de som är särskilt attraktiva för spinnkvalstren, t.ex. murgröna och prickblad. Duscha ofta, gärna varje vecka, och var noga med att duscha bladens undersidor med ganska högt tryck. Biologisk bekämpning kan ske med rovkvalster, Phytoseiulus persimilis samt larven av gallmyggan Feltiella tetranychi. Rovkvalstret, som förekommer naturligt i Medelhavsområdet, är rörligt och äter alla stadier av växthusspinnkvalstret. Gallmyggans larv är specialiserad på att äta spinnkvalster och dess ägg. Gallmyggan Feltiella tetranychi förekommer naturligt i vår natur. Angrepp kan även bekämpas med växtvårdsmedel, t.ex. insektssåpa eller vanlig såpa (0,5 dl till 1 liter vatten). __________________________________ Vita flygare Vita flygare,(Trialeurodes vaporarium)som egentligen är en lusart, kan ibland svårt angripa tomater i växthus. De sitter oftast på undersidan av bladen. De suger i sig mängder av näring, men utnyttjar ej sockerarterna, varför deras avföring blir sockerhaltig. Avföringen är en utmärkt grogrund för sotdaggsvamp, som försämrar plantans tillväxt och gör blad och frukter sotiga och klibbiga. Prova att bekämpa med såplösning, om du ej vill använda bekämpningsmedel. Duschning med nikotinhaltigt vatten lär också vara effektivt, men vattna inte tomater med nikotin om  du skall äta av dem.  ____________________________________ Gråmögel Gråmögel (Botrytis cinerea) drabbar äldre blad som gråbruna, kilformade fläckar.  Stam och frukt angrips också, med grå-bruna partier som snabbt ruttnar. Angreppen sker ofta vid fruktfästet vilket gör att frukterna ramlar av.  Vid fuktigt väder utvecklas svampen snabbt och bildar gråa spormassor på angripna delar. Smittan är luftburen och tar sig in i skadade eller döende vävnad, t.ex vid frostskador, mekaniska skador, insektsangrepp. Svampen trivs vid fuktig, kallväderlek, speciellt bra vid låga fosfor och kalkhalter. Angreppen kommer ofta i slutet på sommaren och under hösten, när fuktigheten i växthuset lätt blir för hög. Bättre ventilation kan hjälpa. Gallra bland bladen så att luft och ljus kommer åt, ta genast bort angripna partier. Ett påbörjat angrepp vid dåligt väder kan upphöra vid en väderförbättring. Vid denna situation uppkommer ofta små vitaktiga (ej speciellt iögonfallande) ringar på tomaten. Kallas för "spökfläckar" i engelskspråkig litteratur, namnet är ganska träffande. _____________________________________ Bladmögelsvamp Tomaten, som är en nära släkting till potatis, angrips ofta av samma sjukdomar. En av dessa är (potatis)bladmögel (Phytophtora infestans), som på potatis ger de allmänt förekommande skadorna på bladen och vars sporer därifrån, när de sköljts ner i jorden, angriper själva potatisknölarna och ger upphov till brunröta. Bladen på tomat kan angripas, de får då bruna fläckar, men får ibland så små skador att angreppet förbises.  Frukterna får däremot stora, djupgående bruna rötfläckar och blir oätliga. Ta bort och förstör angripna plantor (ej i komposten!) Det finns resistenta sorter. Angriper mest utomhusodlade tomater, svampen gynnas av fuktig och kall väderlek. Det finns sorter  som ska vara hyggligt resistenta (ej totalt) mot bladmögel. Inga fullt motståndskraftiga sorter finns, men alla små vildtomatsorter har en viss, naturlig resistans mot bladmögelsvampen. Bladmögelangreppen tycks ha ökat kraftigt under senare år och blivit en vanlig och besvärlig åkomma vid tomatodling, p.g.a. att svampen håller på att ändra karaktär. Bakgrunden är följande: Svampen finns i två typer, kallade A1 och A2. För att kunna föröka sig sexuellt krävs att båda typerna samexisterar. Bladmögelsvampen har i Sverige funnits sedan 1800-talet, men bara i A1-typen, och har då bara kunnat föröka sig asexuellt, utan långlivade sporer. Den bildar då s.k sporangier, som är kortlivade (normalt några dagar, i gynnsamma fall 3 månader) och måste hinna smitta knölarna innan de dör, för att kunna föra smittan vidare. Smittan har alltså hittills inte varit jordbunden under vintern utan har bara kunnat överleva med hjälp av lagrad, smittad potatis. A2-typen kom till Europa på 1970-talet med importerad, infekterad utsädespotatis och började förekomma i Sverige på 1980-talet. Då båda typerna nu finns samtidigt kan svampen föröka sig sexuellt, vilket gör den genetiska variationen mycket större. Den kan anpassa sig, bli aggressivare, får motståndskraft mot fungicider (svampgifter) och klara av att bryta nya potatissorters resistens mot bladmöglet. Dessutom kan oosporer (vilsporer) bildas, som till skillnad mot sporangier är mycket långlivade och kan ligga kvar i jorden i åratal och infektera plantorna så fort förhållandena är gynnsamma. Det ser alltså tyvärr inget speciellt lovande ut vad gäller potatisbladmögel. ___________________________________ Tomatkräfta Det är en svampsjukdom, som sprider sig lätt. Infekterande sporer kan ligga kvar i jorden i åtskilliga säsonger. Det finns olika typer. Fusarium kan på unga plantor angripa rötterna och nedre stjälkdelen, ibland innan det grodda fröet nått jordytan. Gynnas av blöt jord under sådden och närmaste veckorna efter groning. På större plantor kan det vara Pseudomonas som angriper stjälkens nederdel och ibland även tomatfrukterna. Börjar ofta med missfärgning av unga blad, som sedan vissnar. Ett snitt i stjälkens nedre del visar en ofta helt förruttnad märg. Vissa Fusarium kan angripa stora plantor, speciellt vid kalla perioder under fruktmognaden. Börjar med viss missfärgning på äldre blad följt av vissnande som sprider sig uppåt. Stjälkmärgen vid jordytan förruttnar, ofta uppträder även yttre kräftangrepp (som liknar en frätskada) på stammen från jordytan och uppåt. Angipna plantor bör förstöras. Odla något annat några år, eller byt ut jorden. _____________________________________ Mjöldagg Mjöldagg är en svampsjukdom som finns i många sorter, den är artspecifik, tomat angrips av en viss sort. Ger en vit, mjölig beläggning, gynnas av torr väderlek. Om plantorna trivs och får rätt betingelser minimeras risken för angrepp, se även till att plantorna ej växer för tätt. Den orsakas av olika sorters Oidium. Enligt vissa försök (Sveriges Lantbruksuniversitet) kan vanlig bikarbonat (=bakpulver) vara effektiv.1-2 tsk + 1msk såpa per liter vatten, sprutas 3-4ggr med en veckas mellanrum. _____________________________________ Virus Tomater kan, liksom alla andra växter, angripas av ett antal virus som skadar eller dödar plantan. De sprids ofta med insektsangrepp, t.ex. bladlusstick. Bäst är att ta bort och förstöra angripna plantor. __________________________________ Andra skadedjur De flesta andra skadedjur brukar inte orsaka några större problem för hobbyodlaren, men kan bli besvärliga i stora kommersiella odlingar. Bland dessa kan nämnas: Minerarflugans (Liriomyza brynoiae) larver kan angripa bladen och göra gångar i dem så att de skadas. Bladlöss kan angripa tomatplantorna, det brukar dock inte vara något vanligt problem, andra växthusväxter som t.ex. paprika är betydligt mer utsatta av bladlusangrepp.  Några fjärilsarters larver kan också angripa tomatplantans blad, som de livnär sig av. Knäpparlarver kan bita av smårötter och gräva gångar i grövre rötter. De kalasar dessutom gärna på fröna om de får tillfälle. Fångas ganska effektivt genom att sticka ner en bit skalad morot i jorden. Utomhus kan sniglar göra skada, speciellt mördarsniglarna som med förtjusning sätter i sig själva tomatfrukterna. ________________________________________ Olika symptom och vad de kan bero på Plantorna vissnar Kan vara bakterieangrepp på rot eller i stjälken vid jordytan. Ituskärning av stjälk vid roten visar invändigt missfärgade, ruttnande partier. Plantan vissnar snabbt ner, normalt utan missfärgade blad. Bakterien,(Pseudomonas solanaceum) sprids via jord. Infekteras normalt via mekaniska skador eller nematodangrepp (maskar) på rotsystem. Gynnas av fuktigt och varmt väder. Om plantan vissnar med nedre bladen missfärgade och rötterna har cystor (knutor-storlek knappnålsstora till centimeterstora) och rotsystemet är dåligt utvecklat, då kan det vara en nematod (Meloidogyne) som orsakat angreppen. Andra nematoder orsakar liknande symptom (utom cystorna),dvs. dåligt utvecklade, missfärgade, korta rötter. Vissnesjuka orsakas också av Fusarium oxysporum och av Verticillium albo-atrum. Plantorna gulnar Plantorna gulnar mer och mer ju längre hösten framskrider, tillväxten är dålig, de finns nya blommor men de faller ofta av och utvecklar knappast någon frukt. Befintliga tomater stannar i tillväxt och vill inte mogna. Orsak: tyvärr, inte mycket att göra, läget är hopplöst,säsongen är slut......:-). Det som ändå bör göras är att ta in gröna tomater för eftermogning, rensa bort alla gamla plantor, ta upp roten med tillhörande jordklump. Låt ej vara kvar över vintern, för att försvåra ev. sjukdomsspridning. Vad gäller sjukdomar är det en stor fördel att odla i behållare, smittspridningen försvåras, infekterad jord kan lätt bytas, enkel möjlighet till växelbruk ger en mycket sundare odlingsmiljö Pistillröta Yttrar sig som att de mognande tomaterna på undersidan har ett läderaktigt, svart eller mörkt brunt insjunket parti. Orsakas av ojämn vattning eller brist på kalk. Spruckna frukter Frukterna får stora sprickor och spricker upp när de växer. Kan vara att de fått för mycket vatten, speciellt efter en längre torrare period som de vant sig vid. Frukterna är dock fortfarande lika goda,man får helt enkelt skära bort de spruckna partierna. Olika sorter är olika känsliga.  Krulliga och rullade blad Oftast helt oskadligt, inverkar inte negativt på odlingen. Beror på kraftig gödsling med mycket tillgång till kväve eller en omfattande beskärning, då rotsystemet blir överdimensionerat i förhållande till bladen och då förser dem med ett överskott av näring. Kan i vissa fall även vara följd av sjukdomar, i så fall i samband med andra allvarliga symptom. Blommorna ramlar av Kan vara för låga nattemperaturer (trol. ibland även för höga dagstemp), blommorna blir då inte befruktade utan ramlar av. Värmeskador Gulvita fläckar på tomaten kan uppstå om den fått värmeskador. Om läget är mycket soligt och varmt kan man plantera sorter med tätt bladverk eller låta bli att gallra för mycket.  Jordtrötthet Jordtröttheten ger sig till känna om man odlar tomater år efter år i samma jordbädd, vilket man ofta önskar göra om man har växthus. Den orsakas av brist på vissa näringsämnen och av att sjukdomar och vissa skadedjur blir allt vanligare, speciellt nematoderna, som angriper, skadar och så småningom förstör plantans rötter. Redan efter 3 år brukar det märkas en försämring, och fortsätter man ännu längre utan några åtgärder så brukar resultatet bli nedslående. Kompost är det bästa medlet mot jordtrötthet, tillför de saknade näringsämnena och den rikliga förekomsten av nyttiga bakterier håller sjukdomarna i schack. Nematodernas främsta fiender är nematofaga (nematodätande) rovsvampar, som snärjer sitt byte med spindelvävsliknande snaror och andra svampar som via sporer utvecklas i nematodernas kroppar och så småningom tar död på dem. Dessa svampar finns rikligt i kompost. Man kan förbättra odlingsbetingelserna betydligt, om man varje höst efter säsongens slut tar upp hela jordklumpen med tillhörande jord och ersätter den med kompost. Låt inte rötterna eller de nervissnade plantorna vara kvar över vintern! Efter ett antal år blir man nog i alla fall tvungen att byta jord, om man inte växelbruksodlar och gräver ner stora mängder kompost varje säsong.

Ekologi runt och i tallen.

Klass 9 på Uppsala waldorfskola har i läxa till 4 oktober att skriva om ett ekosystem runt en tall. Klassen har övat innan på lektionstid genom exkursion och lektionsgenomgång. 

                                           Tall

Tallen är ett av de trädslag som fått Sveriges ekonomi att vara stabil och en av grunderna till vår välfärd. Det är det viktigaste trädslaget inom skogsindustrin och den ger både virke och papper som inte bara används inom Sveriges gränser utan ochkså säljs till utlandet (export).

Tallen kan bli mellan 30 − 40 meter hög och är, för det mesta, organgegul i övre delen och grå- grålila nertill på stammen. 

Tallen växer olika beroende av tillgång till vatten, ljus,  jord och om det blåser mycket eller inte. 

Du får här exempel på några tallar som vuxit upp på olika platser i Sverige. Du ska komma på i vilken landskapstyp de vuxit i. Det låter svårt, men tänk i abiotiska (abiotisk betyder det som inte lever genom att växa) fenom. Du kan använda de fyra elementen som minnesregel: Hur påverkade luften (vinden) tallens utseende? Har den haft tillgång till vatten? Har den vuxit på en god jord med gått om näring ( är den kraftig). Då tallen behöver mycket solljus för att trivas på en plats behöver du inte tänka på just solen och värmen. 

Men: 

Är det nära kusten (har det blåst mycket från ett håll - hur ser man det?) 
Är det inne i landet med mycket bra näring i jorden (Hur ser man det?). 
Har tallen inte haft tillgång till bra jord och vatten ( Hur ser man det?) 
Är det planterade träd? (Står tallarna på jämnt avstånd ifrån varandra?)

Besvara frågorna under bilderna: 

Hur har den här tallen vuxit upp? Varför? 

                                                                Hur har den här tallen vuxit upp? Varför? 

                                  Hur har den här tallen vuxit upp? Varför? 

Hur har den här tallen vuxit upp? Varför?  

                                               Tallstammen 

Barken på tallen är uppsprucken, då den växer till sig i tjocklek inifrån. När stammen blir tjockare spricker den yttre delen av barken och ny bark täcker igen de spruckna hålen på inifrån. Den nybildade barken skyddar  den ömtåliga veden och tallen blir inte lika lätt angripen av svampar eller skadad på annat sätt. Sprickorna och tillväxten mellan gammal bark och nybildad bark sker långsamt.   

tallbark 

Tallbark på vindpinad tall. Blåsten kommer från höger i bilden. 

Ibland blåser det mycket och då intar tallen en mer markkrypande ställning. Det är tillväxten inuti tallen som bestämmer hur stammen ska växa. Tallen växer mycket på en sida av stammen ( i det här fallet långt ner på stammen på högra sidan) och växer inte alls på motsatta sidan (i det här fallet långt ner på stammen på vänstra sidan). Då böjer sig tallen mot marken.

Tack vare den tjocka barken ( kallade skorpbark) klarar sig tallen ofta bra när det blir skogsbränder. 

Om det blir skador på trädstammen skyddar den sig mot svampangrepp genom ett rikt kådflöde.  

                                      Tallkronan 

 Tallen är beroende av att kronan finns i solen och de barr, kvistar och grenar som är i skugga dör och faller till marken. Tallkrona får en karaktäristisk form, dels för att grenar i skugga dör, men också eftersom barren bara finns på de nya mjuka kvistarna i grentopparna. 

När tallar stänger av tillförseln av näring till grenar, kvistar och barr som inte finns i solen, kallas det att den kvistar sig. 

                                  Blad (tallbarr) och tallkottar 

Tallens blad sitter tillsammans två och två. barren är runda och har en fördjupning i mitten. 

Den som tuggat på tallbarr vet att det smakar surt. Det sura kommer från gallsyra. Tallen utnyttjar barrens gallsyran och låter regnvatten rinna i fördjupningen i barren och vattnet för då med sig gallsyran till marken. Marken under tallen blir sur. 

  Marken/ Jorden 

 De finns inte så många växter som gillar sur jord som tallarna växer i. Lingon, ljung och renlav är karaktärsväxter för tallskogar. Det betyder att de arterna också bör finnas med för att skogen ska kallas tallskog. 

All näring i marken som kan förena sig med det sura vattnet reagerar med regnvattnet till en lösning. Den rinner sedan ner i marken. Jorden reagerar på regnet och fäller ut regnvattnets kemiska lösningar.

Du kan se på bilden hur jorden i en tallskog kan se ut. Du ser också som en vit rand. den kallas blekjord. Det är urlakningszonen där mycket av regnvattenlösningen regerar med omgivningen och lämnar ifrån sig kemiska föreningar, som sedan rinner ännu längre ner i marken.

Den röda jorden (på bilden) under urlakningszonen (det vita)  kallas anrikningszon eller rostjord. Att den är röd betyder troligen att jorden innehåller järn (som samlas där= anrikas). Järn ger. bl.a. röd färg till jorden. 

Ovanför den vita zonen har växterna lättare att  förmultna och gör jorden mörkbrun eller svart av sina organiska föreningar. Under den vita zonen finns inte mycket näring, men väl metallföreningar (järn eller aluminium t.ex.) 

Tallen växer oftast på mager jord och uppe på bergshällar eller i morän ( moränjord är mager jord som har allt ifrån lera till stenblock (block kallas sten som är större än 60 cm) i sig).

Tallen är en mästare på att svälta, vilket gör att den kan växa nästan överallt. Dess svaghet är det stora behovet av solljus och andra träd tar dess plats i solen om jorden är bördig.  Den förekommer i mer än 50% av de svenska skogarna. 

Tallens utbredning är främst på det norra halvklotet. 

Hur blir det nya plantor?

Tallbarren sitter parvis på kortskotten (de skott som är yngst). Längst ut på kortskotten finns

hanblommor 

och 

honblommor.

 Det heter att tallen är sambyggare (när både han och honblommor finns på samma träd). 

Tallen är en vindpollinerare dvs hanblommornas frömjöl flyger med vinden till andra tallars honblommor. De honblommorna fångar upp frömjölet och honkottarna omvandlas till små hårda röda kottar. Frömjölet från hanblommorna ser du på vårarna som svavelgul färg i vattenpölar eller på marken. 

Kotten som bildas är röd (honkotten) Under andra året blir kotten grön. 

För att under det tredje året bära frön och bli brun och fjällena spricker upp. 

Om inget djur kommer och äter upp fröerna i den, faller den till marken. 

                                                

Vem har tallen som ekologisk nisch? 

                                      Barkborren 

                                            Barkborrens larver ger fina mönster.  

          

                                           De lever mellan barken och den levande stammen.

                                Barkborrens tre olika stadier larv, nymf och fullvuxen insekt.


                                                         Röd tallstekel 

Den röda tallstekeln lever sitt liv i tallarna eller under dem på marken. Honan lägger ägg på hösten och äggen blir larver på våren, då de börjar äta på tallbarren. De äter inte på de färska barren utan fjolårets (efterom honorna lägger äggen på hösten och de barren blir ett år gamla på våren). 

Då larverna fått den näring de behöver faller de till marken och gräver ner sig i jorden där de förpuppas. 

De lämnar puppan och kommer ut som fullvuxna steklar sommaren. Honorna och hanarna parar sig med varandra och på hösten lägger honorna ägg i tallbarrskvistarna. Cirkeln är sluten. 

                                 tallbarrsstekelns larver

                                   Större hackspett 

                                             

Större hackspett söker sin partner genom att trumma på trädstammar. Egentligen borde trummandet leda till hjärnskakning, men hackspettens hjärna sitter inpackad i halvmjuka, rörliga ben som finns mellan näbben och hjärnskålen. Benen är elastiska och dämpar smällarna som hjärnan annars skulle få. Det finns också speciella musker runt hjärnan som hjälper till att dämpa en hjärnskakning då de drar ihop sig när hackspetten hackar.

Under vintern äter den större hackspetten bär och tall- eller grankottar. Kotten fästs i en trädstam i ett hål som fågeln oftast hackat själv. På fyra minuter har kotten tömts på sina frön. Under matplatsen kan man så småningom hitta en liten hög av  kottefjäll. det kallas för en hackspetssmedja.

Hackspetten drabbas hårt av vårt rationella skogsbruk där döda och sjuka träd rensas bort. Följden blir att tillgången på föda och lämpliga boträd minskar. 

                                      Tjädern

Tjädern äter vintertid tallbarr och de mindre tallkottarna. De sover också gärna i tallarna på nätterna. 

                                
                                                                     tjäderhane

tjäderhona 

                                            Ekorren 

Ekorren lever på frön, tallbarr och skott från tallen. Ekorren håller  kotten med den tjocka änden uppåt, så river den bort tallkottefjällen, så att kotten får ett skaft. Den äter fröna i tallkotten och lämnar fjällen på marken. Ekorren är dagaktiv och söker föda mest hela tiden, Den har revir som den försvarar mot andra ekorrar. 

                                                  ekorre

Tallkottar uppätna och avskalade

                       Spillkråka

Spillkråkan föredrar högstammig, talldominerad skog som är 130 −150 år gammal, gärna i bergig terräng. 

                      
                  

Spillkråkans hackar ut sitt bo ungefär 10 meter ovanför marken. Boet har ett ingångshål som är ungefär 1 dm i diameter och är mellan 6-10 dm djupt och ungefär 1 dm brett.  Den gör oftast en ny bohåla varje häckningsperiod. Om den bor i en tall gör den bara två bohål i tallen eftersom tallstammen är styv och lätt blåser av i stark vind ( en asp kan ha många fler bohålor). 
De övergivna bona tas gärna över av andra fåglar som vill bo i håligheter i träd t.ex. pärluggla eller duva.

                                        Älgen

Älgen har tallbarr och kvistar som huvudföda under vintern. Då tallens barr finns på årets kvistar så är det de nytillväxta delarna av toppskotten som är näringsrikast och de som älgen föredrar att äta. Den väljer också de grönaste tallskotten. 

Älgen kommer åt talltoppen på de unga plantorna bäst -det är också de som finns överst då älgen sparkar undan snön på vintern för att komma åt maten.
 Den äter 8 − 10 kg mat/dygn under vintern. På sommaren äter den 20 − 30 kg föda och då är det lätt för älgen att beta i sig annan föda. 

Ekologiska fotavtryck

Naturens förmåga att återhämta sig och  återskapa sig själv är det viktigaste som finns i naturen. 
Utan jordens gröna natur  mark- och vattenområden skulle vi inte överleva. Naturens rikedom beror på klimatet och jordmånen i ett land, men även vilka mineraler man kan bryta   i bergen och hur ett land förädlar dem (järn till stål och verktyg, träd till pappersvaror och träproduktioner) bygger ett lands välstånd. Hur de används så att naturen kan återhämta sig efter de ingrepp som vi människor gör är  grundläggande för en långsiktig hållbarhet. 

Det behövs människor som hittar mätmetoder för att kunna uppskatta ett lands tillgångar och landets möjligheter att utnyttja dem. 
Det ekologiska fotavtrycket är ett försök och en metod för att mäta hur vi odlar, bryter mineraler och  vilken skada det gör på naturen (förorenat vatten, försurning av marken, övergödning av haven) och ge det ett matematiskt värde, så att man på ett mer rättvist sätt kan jämföra planetens, länders, olika städers eller en individs levnadsstandard och jämföra till hur mycket natur (skog odlad mark, bebyggd mark)  och energi (vattenkraft, kärnkraft, kolkraftverk) mycket världen, ett lands, en stads eller en individs välstånd tär på naturen.   . Användningen av energi, skog och åker samt bebyggd mark utgör som regel de tyngsta delarna. 

 WWF har i uppskattat och beräknat hur stor yta det krävs och då tagit fram allt människor i ett land konsumerar då de lever där,  t.ex. mat, byggmaterial, förnybar energi, fossila bränslen och hur stor plats byggnader och vägar tar. Landets skogar, betesmarker, odlad mark och vattendrag har också tagits med i beräkningarna. 

På så sätt har man fått fram storleken på de olika ländernas ekologiska fotavtryck. 

I en del av fotavtrycken beräknas också hur stor yta som nyplanterad skog det skulle behövas för att skogen skulle ta upp koldioxid -utsläppen från olja, gas och kol. 

Man har hittat på benämningen global hektar (gha) som betyder att man har antagit en tänkt hektar och den ska innehålla en viss mängs växter (biologisk produktion) som tar upp koldioxid. Då har man räknat in öken, bergstoppar, regnskogar, savanner etc. i den hektaren ( en hektar är  10 000 kvadratmeter eller (ungefär) 2,5 fotbollsplaner stora - som den bakom Delfinen). 

Om man skulle dela upp jordens odlingsbara yta på antalet människor på jorden, så skulle var och en av oss få 1,8 globala hektar att leva på.

 Vi svenskar har ett genomsnittligt ekologiskt fotavtryck på 5,9 globala hektar och ligger på 13:e plats på listan över länder med störst fotavtryck per person.




Man kan tydligt se att det finns en obalans i hur mycket naturresurser vi använder. 
Det ekologiska fotavtrycket innehåller också  den koldioxid som ett land släpper ut. De flesta utsläppen kommer från städerna. 

Människorna som bor på norra halvklotet lever som de har tre planeter till sitt förfogande. Det år det många regeringar försöker ändra på, men det finns också mycket olika intressen i ett land. De som äger fabriker och andra näringar som behövs i landet (t.ex.  bensin-mackar, bönder som odlar med konstgödsel eller affärsmän som flyger mycket för att kunna exportera eller importera en fabriks varor, eller samarbeta med andra fabriker i andra länder)  kan ju inte bara ge upp eller fördyra sina produkter, även om de förstår att naturen inte tål verksamheternas utsläpp.Vad ska de och de som arbetar under dem då leva av? Ännu så länge syns det ju inte i naturen - den är grön, det växer och det kanske regnar lite mer än då du var liten, men det finns ingenting man kan ta på - Varför ska man ge upp det yrke man arbetar i och kanske bli arbetslös eller förlora mycket pengar. Så det är en långsiktig förändring som behöver ske. 

Om man inte ser och kan läsa landskapet, t,ex . Hågaån och förstå hur det sett ut innan, kan man inte heller jämföra och se förändringarna.

.  Men det är ju inte bara det som är viktigt- det är ju också viktigt att varje person som går in i en affär väljer rätt saker. Då är det viktigt som konsument att veta och välja t.ex. bra tvättmedel.  Tvättmedlet sköljs ut i avloppet när det bearbetat de smutsiga kläderna. Det är viktigt att tvättmedlet inte göder vattendragen. Om det finns gödningsmedel (t.ex fosfor och kväve) kvar i sköljvattnet, växer vass och andra bottenväxter ut ifrån stränderna och tar över dem. Plankton växer i det fria vattnet. Det är inte  bara för att det är obekvämt för oss att inte kunna bada, utan se längre och förstå att vattnet inte mår bra.       

 Många människor på det södra halvklotet har inte tillgång till rent vatten, mat för dagen och toaletter. Det är vår tids utmaning att se till att alla får mat, kläder, toaletter och andra bekvämligheter och ett bra liv med utbildning och bekvämligheter som underlättar vardagslivet (tvättmaskin t.ex.) och samtidigt minska industriutsläpp och rena både vattenburna och luftburna föroreningar. 

Alltfler människor flyttar till städerna från landsbygden. Det är en trend över hela världen och är vår tids största utmaning -  att förse stadsborna med mat, boende och att industrierna i städernas närhet renar sina egna utsläpp. Det är också en utmaning att ta hand om städernas sopor och avlopp så att naturen och de ekologiska system som ligger i städernas närhet inte tar skada och dör. Dit har vi inte kommit än. 

Det är viktigt att framhålla att: 

• Ekologiska fotavtryck redovisar endast en del av de förhållanden som är av betydelse för långsiktig hållbarhet och fångar endast upp vissa delar av miljöpåverkan. De ger inte heller någon fullständig redovisning av mänsklig användning av naturen. 

• Ekologiska fotavtryck dokumenterar i en ”ögonblicksbild” vad som har hänt under ett år, de beskriver inte framtida behov eller framtida biologisk kapacitet. 

• Ekologiska fotavtryck är ett mått som kan vara underlag för beslut, men som i sig inte tar ställning till någon särskild strategi eller åtgärd.

• Fotavtrycksanalyserna tar inte ställning till hur mycket av jordens biologiska kapacitet som skall reserveras för den biologiska mångfalden, inte heller till hur jordens resurser skall fördelas. 

• Beräkningarna redovisar tillgång och användning med utgångspunkt från aktuella konsumtionsmönster, aktuell teknologi och aktuell förvaltning av resurserna.

• Ekologiska fotavtryck speglar befolkningens eller individens livsstil och konsumtion snarare än resursförbrukningen inom ett visst geografiskt område. 

• Ekologiska fotavtryck är ett komplex av parametrar med en stor mängd information i dess olika delar. 

• Ett ekologiskt fotavtryck inte är något som i sig är dåligt eller gott. Varje människa har sitt ekologiska fotavtryck som är ett mått på de naturliga resurser av produktiva ytor som hon utnyttjar. Frågan är i vilken utsträckning som denna användning är hållbar.