Klass 9 på Uppsala waldorfskola har i läxa till 4 oktober att skriva om ett ekosystem runt en tall. Klassen har övat innan på lektionstid genom exkursion och lektionsgenomgång.
Tall
Tallen är ett av de trädslag som fått Sveriges ekonomi att vara stabil och en av grunderna till vår välfärd. Det är det viktigaste trädslaget inom skogsindustrin och den ger både virke och papper som inte bara används inom Sveriges gränser utan ochkså säljs till utlandet (export).
Tallen kan bli mellan 30 − 40 meter hög och är, för det mesta, organgegul i övre delen och grå- grålila nertill på stammen.
Tallen växer olika beroende av tillgång till vatten, ljus, jord och om det blåser mycket eller inte.
Du får här exempel på några tallar som vuxit upp på olika platser i Sverige. Du ska komma på i vilken landskapstyp de vuxit i. Det låter svårt, men tänk i abiotiska (abiotisk betyder det som inte lever genom att växa) fenom. Du kan använda de fyra elementen som minnesregel: Hur påverkade luften (vinden) tallens utseende? Har den haft tillgång till vatten? Har den vuxit på en god jord med gått om näring ( är den kraftig). Då tallen behöver mycket solljus för att trivas på en plats behöver du inte tänka på just solen och värmen.
Men:
Är det nära kusten (har det blåst mycket från ett håll - hur ser man det?)
Är det inne i landet med mycket bra näring i jorden (Hur ser man det?).
Har tallen inte haft tillgång till bra jord och vatten ( Hur ser man det?)
Är det planterade träd? (Står tallarna på jämnt avstånd ifrån varandra?)
Besvara frågorna under bilderna:
Hur har den här tallen vuxit upp? Varför?
Hur har den här tallen vuxit upp? Varför?
Tallstammen
Barken på tallen är uppsprucken, då den växer till sig i tjocklek inifrån. När stammen blir tjockare spricker den yttre delen av barken och ny bark täcker igen de spruckna hålen på inifrån. Den nybildade barken skyddar den ömtåliga veden och tallen blir inte lika lätt angripen av svampar eller skadad på annat sätt. Sprickorna och tillväxten mellan gammal bark och nybildad bark sker långsamt.
tallbark
Tallbark på vindpinad tall. Blåsten kommer från höger i bilden.
Ibland blåser det mycket och då intar tallen en mer markkrypande ställning. Det är tillväxten inuti tallen som bestämmer hur stammen ska växa. Tallen växer mycket på en sida av stammen ( i det här fallet långt ner på stammen på högra sidan) och växer inte alls på motsatta sidan (i det här fallet långt ner på stammen på vänstra sidan). Då böjer sig tallen mot marken.
Tack vare den tjocka barken ( kallade skorpbark) klarar sig tallen ofta bra när det blir skogsbränder.
Om det blir skador på trädstammen skyddar den sig mot svampangrepp genom ett rikt kådflöde.
Tallkronan
Tallen är beroende av att kronan finns i solen och de barr, kvistar och grenar som är i skugga dör och faller till marken. Tallkrona får en karaktäristisk form, dels för att grenar i skugga dör, men också eftersom barren bara finns på de nya mjuka kvistarna i grentopparna.
När tallar stänger av tillförseln av näring till grenar, kvistar och barr som inte finns i solen, kallas det att den kvistar sig.
Blad (tallbarr) och tallkottar
Tallens blad sitter tillsammans två och två. barren är runda och har en fördjupning i mitten.
Den som tuggat på tallbarr vet att det smakar surt. Det sura kommer från gallsyra. Tallen utnyttjar barrens gallsyran och låter regnvatten rinna i fördjupningen i barren och vattnet för då med sig gallsyran till marken. Marken under tallen blir sur.
Marken/ Jorden
De finns inte så många växter som gillar sur jord som tallarna växer i. Lingon, ljung och renlav är karaktärsväxter för tallskogar. Det betyder att de arterna också bör finnas med för att skogen ska kallas tallskog.
All näring i marken som kan förena sig med det sura vattnet reagerar med regnvattnet till en lösning. Den rinner sedan ner i marken. Jorden reagerar på regnet och fäller ut regnvattnets kemiska lösningar.
Du kan se på bilden hur jorden i en tallskog kan se ut. Du ser också som en vit rand. den kallas blekjord. Det är urlakningszonen där mycket av regnvattenlösningen regerar med omgivningen och lämnar ifrån sig kemiska föreningar, som sedan rinner ännu längre ner i marken.
Den röda jorden (på bilden) under urlakningszonen (det vita) kallas anrikningszon eller rostjord. Att den är röd betyder troligen att jorden innehåller järn (som samlas där= anrikas). Järn ger. bl.a. röd färg till jorden.
Tallen är en mästare på att svälta, vilket gör att den kan växa nästan överallt. Dess svaghet är det stora behovet av solljus och andra träd tar dess plats i solen om jorden är bördig. Den förekommer i mer än 50% av de svenska skogarna.
Tallens utbredning är främst på det norra halvklotet.
Hur blir det nya plantor?
Tallbarren sitter parvis på kortskotten (de skott som är yngst). Längst ut på kortskotten finns
hanblommor
och
honblommor.
Det heter att tallen är sambyggare (när både han och honblommor finns på samma träd).
Tallen är en vindpollinerare dvs hanblommornas frömjöl flyger med vinden till andra tallars honblommor. De honblommorna fångar upp frömjölet och honkottarna omvandlas till små hårda röda kottar. Frömjölet från hanblommorna ser du på vårarna som svavelgul färg i vattenpölar eller på marken.
Kotten som bildas är röd (honkotten) Under andra året blir kotten grön.
För att under det tredje året bära frön och bli brun och fjällena spricker upp.
Om inget djur kommer och äter upp fröerna i den, faller den till marken.
Vem har tallen som ekologisk nisch?
Barkborren
Barkborrens larver ger fina mönster.
De lever mellan barken och den levande stammen.
Röd tallstekel
Den röda tallstekeln lever sitt liv i tallarna eller under dem på marken. Honan lägger ägg på hösten och äggen blir larver på våren, då de börjar äta på tallbarren. De äter inte på de färska barren utan fjolårets (efterom honorna lägger äggen på hösten och de barren blir ett år gamla på våren).
Då larverna fått den näring de behöver faller de till marken och gräver ner sig i jorden där de förpuppas.
De lämnar puppan och kommer ut som fullvuxna steklar sommaren. Honorna och hanarna parar sig med varandra och på hösten lägger honorna ägg i tallbarrskvistarna. Cirkeln är sluten.
tallbarrsstekelns larver
Större hackspett
Större hackspett söker sin partner genom att trumma på trädstammar. Egentligen borde trummandet leda till hjärnskakning, men hackspettens hjärna sitter inpackad i halvmjuka, rörliga ben som finns mellan näbben och hjärnskålen. Benen är elastiska och dämpar smällarna som hjärnan annars skulle få. Det finns också speciella musker runt hjärnan som hjälper till att dämpa en hjärnskakning då de drar ihop sig när hackspetten hackar.
Under vintern äter den större hackspetten bär och tall- eller grankottar. Kotten fästs i en trädstam i ett hål som fågeln oftast hackat själv. På fyra minuter har kotten tömts på sina frön. Under matplatsen kan man så småningom hitta en liten hög av kottefjäll. det kallas för en hackspetssmedja.
Hackspetten drabbas hårt av vårt rationella skogsbruk där döda och sjuka träd rensas bort. Följden blir att tillgången på föda och lämpliga boträd minskar.
Tjädern
tjäderhane
tjäderhona
Ekorren
Ekorren lever på frön, tallbarr och skott från tallen. Ekorren håller kotten med den tjocka änden uppåt, så river den bort tallkottefjällen, så att kotten får ett skaft. Den äter fröna i tallkotten och lämnar fjällen på marken. Ekorren är dagaktiv och söker föda mest hela tiden, Den har revir som den försvarar mot andra ekorrar.
ekorre
Tallkottar uppätna och avskalade
Spillkråka
Spillkråkans hackar ut sitt bo ungefär 10 meter ovanför marken. Boet har ett ingångshål som är ungefär 1 dm i diameter och är mellan 6-10 dm djupt och ungefär 1 dm brett. Den gör oftast en ny bohåla varje häckningsperiod. Om den bor i en tall gör den bara två bohål i tallen eftersom tallstammen är styv och lätt blåser av i stark vind ( en asp kan ha många fler bohålor).
De övergivna bona tas gärna över av andra fåglar som vill bo i håligheter i träd t.ex. pärluggla eller duva.
Älgen
Älgen har tallbarr och kvistar som huvudföda under vintern. Då tallens barr finns på årets kvistar så är det de nytillväxta delarna av toppskotten som är näringsrikast och de som älgen föredrar att äta. Den väljer också de grönaste tallskotten.Älgen kommer åt talltoppen på de unga plantorna bäst -det är också de som finns överst då älgen sparkar undan snön på vintern för att komma åt maten.
Den äter 8 − 10 kg mat/dygn under vintern. På sommaren äter den 20 − 30 kg föda och då är det lätt för älgen att beta i sig annan föda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar