Sjöfarten på östersjön

 Ship movement data is from the regional HELCOM AIS system established in 2005 and administered by the HELCOM AIS Expert Working Group. Accident data is based on the HELCOM accident data collected annually since 1998 as part of the HELCOM MARITIME group 


Varje dygn transporterar flera tusen fartyg nödvändigheter till flera miljoner människor runt Östersjön.  
Sjöfarten påverkar Östersjön på främst två sätt:
avgaser som släpps ut i luften 
och
svartvatten och gråvatten som släpps direkt ut i havet (svartvatten är ett dfinare namn för avloppsvatten från fartygens toaletter och gråvatten är vatten från handfat, duschar och fartygens kök).
det är fortfarande lagligt att tömma fartygets tankar om fartyget är mer än 12 sjömil från kusten  dvs 22,2 mil ut till havs. Det blir mycket tankar osm ska tömmas om det är ett kryssningsfartyg med 3-5000 passagerare. Det finns numera möjligheter att  tömma  tankarna i hamn, men det tar tid att tömma dem och det kostar rederierna pengar.  
Det finns lagstiftning i Finland att fartygen får betala en förhöjd hamnavgift om de INTE tömmer sina tankar. 

Även den nedskräpning av plast som både fartygens passagerare och båtfolket gör skadar miljön. De landbaserade källorna till nedskräpning kommer från turism och rekreation. 1 miljon fåglar och 100 000 däggdjur dör varje år i världen. Var tredje havsfågel äter plast i tron att det är mat. Plasten bryts inte ner. Det finns internationella lagar som förbjuder att plast kastas i havet.man uppskattar att mellan 3 000 och 8 000 kubikmeter skräp spolas upp vid västkusten varje år. Plastföremål utgör ungefär 90 procent av skräpet. Situationen är lika illa på ostkusten ( Östersjön).
 Plasten är inte bara det som vi ser med blotta ögat utan också mikroplaster som finns i fyp fleesekläder och blir små, små partiklar i vattenmassan. Forskare har gjort försök på fisk och matat den med foder uppblandat med små plastkulor. Efter två månader dissekerades fiskarna. Det visade sig att de hade allvarliga leverskador. Plastkulorna hade, på ett sätt också positivt, dragit åt sig kolföreningar som är giftiga och finns i havet.
Det finns alltså rester av plast från nyare avloppsrör och kabelisoleringar, engångsartiklar som engångsmuggar, plastgafflar och plastemballage.  

Forskarna odlade växtplankton i vatten som innehöll nanoplast med en koncentration på 0,01 procent. Växtplanktonet användes som föda åt millimeterstora kräftdjur, dafnier. De tillhör gruppen djurplankton som befinner sig ett snäpp högre upp i näringskedjan än växtplankton. Sedan fick rudor – det vill säga fiskar – äta upp dafnierna. Nanoplasten i försöket var fluorescerande polystyrenkulor som avger ett karakteristiskt ljus. Nanopartiklarna i magarna på dafnierna avtecknade sig som små ljuspunkter i forskarnas mikroskop. Det visade sig att dafnierna fick i sig nanopartiklar när de åt växtplankton.

https://vimeo.com/151523238

F6F2014 http://fof.se/tidning/2014/9/artikel/mikroplast-det-dolda-hotet-i-havet