cyanobakterier igen då

Vad är Cyanobakterier eller blågröna alger?

(OBS! Cyanobakterier och blågröna alger är olika ord för samma art).

Cyanobakterier är plankton. 

Plankton är mycket små växter och djur som simmar  fritt i vattnet. Mängden plankton har en avhörande betydelse för andra bottenlevande vattenorganismers livsvillkor. Plankton består inte bara av cyanobakterier utan andra frisimmande grönalger räknas också som plankton.   

Hur gör då cyanobakterierna då de kvävefixerar?

Det är kvävegas (N2) från luften som cyanobakterierna omvandlar för att bygga in  i sin organism. 

De delar först vätet (H2) från syret (O) ur vatten (H2O).

De omvandlar vätgasen H2 och kvävgasen N2 till ammonium NH4.

I nästa steg omvandlar de ammonium (NH4) till nitrat NO3 genom att dela ammonium (NH4) till vätgas H2 (som de transporterar till blåsor så att de kan flyta) och lägger då till den syrgas (O)  de delat ifrån vattnet tidigare till kvävet . Då får de ett näringsämne, som de kan transportera inuti organismen och bygga upp sina celler med.

Kvävefixeringen slukar mycket energi så cyanobakerierna kan bara kvävefixera vid starkt solljus. 

  


Vi får en grön soppa på somrarna som består av blågröna alger (Cyanobakterier). 

Människan - en jämförelse

Klass 9 Uppsala Waldorfskola 2013/14 Det här behöver ni inte läsa eller kunna nu. 

Åter till människan (för att jämföra).

En normalviktig människa på 70 kg har 100 000 000 000 000 celler i kroppen. 
Då vi är landlevande varelser får vi vårt behov av närsalter genom växter som kan ta upp (kallas på biologispråk assimilera) mineralämnen ur marken de växer i. 
Djur och människor får också i sig mineralämnen och spårämnen genom att äta kött från djur som ätit växter. Människan och andra djurarter räknas till allätare. Det betyder att vi också kan äta grönsaker och inte bara livnär oss på kött. Vi tar naturligtvis upp näring ur grönsakerna och frukten också, annars skulle ju vegetarianer och veganer inte kunna överleva.


Utan närsalter (mineralämnen och spårämnen) skulle vi inte kunna fungera och må bra. Det gäller att få i sig en mycket varierad kost som möjligt för att få i sig alla näringsämnen. De fyra näringsämnen som det finns mest av i kroppen är syre, väte, kol och kväve (96%  av vår kroppsvikt). 

De övriga (4%) består av fler än 70 olika mineralämnen och spårämnen som kroppen behöver mycket mindre av.  De sätter igång eller avslutar processer i kroppen men deltar inte alltid i dem (t.ex. spjälkning av mat eller njurarnas rening av blodet). Andra ämnen kroppen behöver mer av är kalcium (som bygger upp skelettet och vidmakthåller skelettet status), magnesium (som finns i 22-28 g i kroppen och 60 % finns i skelettcellernas andningsorgan - som kallas mitokondrier, magnesium är också "pådrivare i vssa processer som styrs av hormoner. ), kalium (finns huvudsakligen i muskelceller och har betydelse för hjärtverksamheten.Den finns också i blodet och regleras av en mängd mekaanismer i kroppen, så den har en jämn nivå - vilket är nödvändigt för att upprätthålla osmos (?)), fosfor 
(finns med i alla fundamentala kroppsfunktioner och är oumbärligt för att kroppen ska kunna ta upp födan vi äter. Om vi inte får i oss tillräckligt med fosfor (i form av dess salter fosfater) tar kroppen fosfor från skelettet som då ur försvagas), svavel ( är en viktig del i broskets och skelettets uppbyggnad, men också till uppbygnaden av senor, muskler, bindvävnad, naglar, hår och hjärnan), natrium (är viktig för saltbalansen i blodet) och klor( vars främsta uppgift kanske är att vara jon och förbinda sig med positiva ochsrygasbildande växter). 

gödsel

Är det nödvändigt att gödsla åkern för att få mat?

För att växterna ska kunna ta upp mineralämnena krävs det att den odlade jorden har närsalterna tillräckligt löst bundna så att växterna kan ta upp dem. Då bonden skördar tar han bort dels kornen, men också stråt (halmen) från fälten. Om korn och halm fått vara kvar hade de närt fälten med mineralämnen. Då bonden tar bort grödan genom skörden måste den ersättas på något sätt, annars blir marken utarmad. Bonden gödslar då åkern. 

För 200 år sedan födde ängen åkern genom att ängsbruket (man liade gräset med dess örter och hamlade träden) gav boskapen vinterfoder i form av hö och löv. Vinterstallade djur gav gödsel. Gödseln gjorde åkern fruktbar. Utan äng och boskap upphörde åkern att producera säd, rovor och potatis. Ängen var åkerns moder.

Idag väljer bonden om hen vill köpa gödsel eller, om hen har djur på gården, gödsla med djurens fekalier eller bli kontrakterad att ta hand om reningsverkens gödsel.

Att gödsla åkrarna i Sverige är alltså nödvändigt. Bonden "tar  bort" närsalter då han skördar och den näringen måste ersättas  för att åkern inte ska bli utarmad.

Man kan berika jorden genom vall med ärtväxter och klöver. Rötterna i dessa växter kan plocka upp kvävet ur luften och fixera det ner till jorden. Om bonden då plöjer ner vallen så berikas jorden dels av den kvävefixering som tillkommit, dels genom att växterna förmultnar. Men man brukar låta en vall stå i två år. Det ena året låter man korna beta där eller skördar och torkar eller jäser vallen till foder. Det andra året låter man korna beta innan man plöjer ner vallen. 

Om bonden gödslar på åkrarna med handelsgödsel eller natur-gödsel så rinner en del av gödslet med regnvatten ner i grund-vattnet och vattendragen (det kallas läckage), som flyter ut i havet. Algerna kommer till dukat bord.


För att hindra läckaget av närsalter behöver bonden tänka mer på hur han ska behålla näringen i jorden på gården.. 

Vi har tidigare beskrivit att den moderna bonden kan, med hjälp av GPS och jordprover ge bra givar till åkern. 

Bonden importerar handelsgödsel som tillverkats i andra länder, vilket innebär långa transporter. Handelsgödslet slösar på jordens resurser vid framställningen och fosfor och kalium kan inte brytas i oändlig tid.

Sveriges bönder använde år 2007  731.000 ton handelsgödsel. Det är en minskning om man jämför med 1990, men då behöver man lägga till att många småbönder slutat i yrket då det inte är lönsamt. Det betyder att åkerarealen också minskat. Förbrukningen / ha (hektar=10.000 kvadratmeter) av handelsgödsel  har däremot ökat. 

Den som gödslar med naturgödsel har inte samma möjlighet att fördela sin gödsel över åkern. Det kan också finnas en prioritet att växterna tycker bättre om naturgödsel än handelsgödsel och införlivar den naturliga kogödseln snabbare. Forskning finns och har funnits om huruvida jordbakterier och jordorganismer föredrar naturligt gödsel, men några helt tydliga forskningsresultat finns ännu inte.  

Forskning har däremot visat att mullhalten (mull=matjord) ökat på ekologiska kretsloppsgårdar.

Vi vet att kväve, fosfor och kalium läcker ut från åkrarna, även om ingen kan härleda vilken bondgård det läcker ut ifrån. Därför kallas utsläppen för diffusa (diffus har närsläktade ord som vag, oklar, otydlig oskarp).

Varför gödsla skogen då?

Skogsbruket - alltså de som tar hand om träden och bestämmer när de ska huggas ner för att bli virke eller papper har ökat gödslingen av kväve över skogarna. Det beror på att de vill att träden ska växa fortare så att det blir mer lönsamt att bedriva skogsbruket. De luftburna föroreningarna från t.ex. Ruhrområdet i Tyskland (ett område med mycket industrier) eller Englands industriområden bär med sig kväve - som faller ner i form av regn, mestadels över sydvästra Sverige, men också till stor del över Östersjön.  

handelsgödsel

Olika kvävegödsel som finns eller funnits i handelsgödsel: 

Ammoniumnitrat NH4NO3  är ett lättlösligt salt (ingick förr i handelsgödsel).  


Ammoniak (NH3) en färglös, giftig och illaluktande gas, som framställs åt kemiindustrin för bl.a. producera gödselmedel och sprängämnen. Ammoniak används i större kylanläggningar. I vattenlösningar är den en stark bas.


Salpetersyra (HNO3) en färglös vätska. Det är en stark syra som då den reagerar med metaller (t.ex. järn eller koppar) bildar nitrater. Salpetersyra används som råvara för tillverkning av gödsel och sprängämnen.

Idag använder man sig av kväve ur luften för att tillverka handelsgödsel. Produktionen av syntetisk ammoniak förbrukar cirka 5% av världens naturgas, vilket är något under 2% av världens energiproduktion.

När man producerar handelsgödsel av kvävgas binder man den antingen till kväve igen, eller till fosfor eller kalium för att den ska få en fast form. Växterna växer bra om fosfor, kväve och kalium är i förening tillsammans.

Kalium och fosfor kommer från gruvor eller saltsjöar (t.ex. Döda havet). De resurserna är begränsade. Kvävekällorna är  outtömliga, då kväve utgör 78% av de atmosfäriska gaser. Men det krävs mycket energi för att göra handelsgödsel. Det tillverkas inte bara av naturgas kan man använder fossilt bränsle (olja) och kol också. Oljan, naturgasen och kolet är naturresurser som tar slut en dag. De är ändliga.

Idag använder man sig av kväve ur luften för att tillverka handelsgödsel. Produktionen av syntetisk ammoniak förbrukar cirka 5% av världens naturgas, vilket är något under 2% av världens energiproduktion.

När man producerar handelsgödsel av kvävgas binder man den antingen till kväve igen, eller till  fosfor eller kalium för att  den ska få en fast form. Växterna växer bra om fosfor, kväve och kalium är i förening tillsammans.

Kalium och fosfor kommer från gruvor eller saltsjöar (t.ex. Döda havet). De resurserna är begränsade. Kvävekällorna är outtömliga, då kväve utgör 78% av de atmosfäriska gaser. Men det krävs mycket energi för att göra handelsgödsel. Det tillverkas inte bara av naturgas utan man använder fossilt bränsle (olja) och kol också. Oljan, naturgasen och kolet är naturresurser som tar slut en dag. De är ändliga.

reningsverk

Reningsverken då - vad händer? 

Naturvårdsverket undersöker nu om man inte kan rena kväve och fosfor ur reningsverken och återanvända dem. 

Om man hittar en teknik kan Sverige bli självförsörjande på fosfor och kväve och det blir ett stort kretslopp ur processen. Kommunerna kan utnyttja den del av kretsloppet som genom grundvattnet ger toaletterna färskvatten och sköljer ut avföringen till reningsverken där den behandlas och sprids ut igen på åkrarna. 

Man har gjort försök förr med mänskliga fekalier, men det finns för mycket tungmetaller med i slammet som sprids på åkrarna. De flesta av de metalliska grundämnena är tungmetaller. Tungmetallerna i slammet renas inte från läkemedelsrester eller medicinrester som människorna utsöndrat (kissat) ut. Dagvattenbrunnarnas vatten förs också till reningsverken, vattnet från dem innehåller mycket tungmetaller och giftiga organiska föreningar som en sin och olja från bilarna. Tungmetallerna (t.ex. kadmium, kvicksilver och bly) och de föreningar de smälter ihop med är giftiga för växter, djur och människor.  

Bönderna och Östersjön och den betydelse jorbruket har för att Östersjön är förorenad.

Den 27 september 2013 klass 9 Uppsala Waldorfskola

Idag lägger FN fram sin klimatrapport om läget i världen.

Bönderna har svårt att leva på sin gård och få ekonomin att gå runt. Det gör att många gårdar specialiserat sig på t.ex. kycklinguppfödning, köttproduktion eller odling. 

Då man specialiserar sig på köttproduktion behöver bonden köpa foder antingen från en annan bondgård i Sverige eller importera från utlandet.

De bönder som har kor behöver proteinrikt foder till sina kossor. 

Mjölkorna går antingen fritt inomhus (174 000)  eller står uppbundna (174 000). Korna mjölkas 2-3 gånger/dag. De ska enligt lag vara ute på bete 6-12 timmar varje dag under betesperioden. Korna utfodras med vall dvs. gräs och  baljväxter (som är ett samlingsnamn för ärtväxter och klöver) till minst 50% hos konventionella bönder (de som besprutar sina grödor med bekämpningsmedel och konstgödslar ) och minst 70% för ekologiska produktion (som inte använder bekämpningsmedel i sin produktion av spannmål och inte konstgödslar) ). Den mjölk varje ko ger idag är så hög, så att korna behöver mer och bättre näring för att klara av att omvandla det gröna de tuggar i sig till mjölk. Då räcker det inte att kon går och betar i hagarna, utan de behöver mycket kraftfoder. Kon behöver protein för att kunna ge mer mjölk och inte själv få proteinbrist. Därför importeras soja. Bönderna importerar 385 000 ton soja/ år. Det är en båtlast /dag.
Den mesta sojan kommer från Brasilien. Vi i Sverige "lånar" 220 kvadratmeter / person (för att våra kor, grisar och höns ska få foder. Brasilien odlar upp den unika savannen, hugger ner sin djungel, använder bekämpningsmedel  som inte är godkända i Europa och kränker ursprungsbefolkningen som bor där och röjer den djungel de bor i, samlar mat i och jagar i för att bygga ut det moderna samhället.

                                                                   Stamhövding Raoni gråter då han får reda på att de 
                                                                   protester (600 000 namnunderskrifter + mängder av 
                                                                   emaillprotester från hela världen) som lagts in mot 
                                                                   utbyggnad av ett kraftverk i den flod, där hans stam 
                                                                   lever och fiskar, fått avslag av presidenten i Brasilien.  


Det har också uppdagats slavar och slavarbete för att svenska djur ska få foder (WWF).  Den brasilianska regering har lagstiftat mot bekämpningsmedel.

För att odla säd på svenska åkrar har bönderna tillfört åkern antingen handelsgödsel (konstgödsel), gödsel (från djur) eller gröngödsel (bönderna odlar växter som tillför jorden näring t.ex. ärtväxter eller klöver och luzern, som ger kväve till jorden). Om bonden inte gödslade skulle växterna suga ut alla näringsämnen ur jorden. På hösten då  bonden tröskar säden och tar hand om halmen tar han bort det som skulle bli ny näring till jorden. Bonden skulle då, efter några år, få mycket liten skörd då jorden var utsugen. 

Kritik har framförts från både de som gödslar med handelsgödsel och de som gödslar med djurgödsel: 

De som gödslar med handelsgödsel menar att de har ett minimalt läckage av näringsämnen (t.ex. fosfor och kväve) då de kan räkna ut med hjälp av GPS och jordanalyser hur mycket handelsgödsel varje kvadratmeter behöver. 

De som gödslar med djurgödsel menar, att just för att handelsgödsel inte kommer fån naturen, så urlakar det jorden (drar med sig näringsämnen så jorden blir fattig på ämnen som bygger upp växterna) och tar med sig näringen från jorden ner i grundvattnet och vidare ut i vattendragen och haven. De som gödslar med handelsgödsel menar,  att de som gödslar med djurgödsel inte kan bestämma hur mycket de ska  gödsla på åkrarna utan överskottet försvinner ut i grundvattnet och vidare till vattendragen och haven.


 De biodynamiska forskningen har genom mångåriga försök (från 1971) på ERA- gårdar (ecological recycling agraculture) eller ekologiskt kretsloppsjordbruk visat att en genomtänkt växtföljd (växtföljd=  bönderna odlar inte samma gröda på samma åker år efter år, utan har en bestämd följd vilka växter som ska odlas varje år - olika varje år och ibland får den vila=träda. Gården har en bestämd cykel t.ex. 4, 5 eller 6 år), djurhållning på gården, gröngödning med klöver och luzern, och gödsling med gårdens djurgödsel så att det kommer i balans minskar läckagen med cirka 20%. Istället för att en stor del av näringen flödar från gården till havet, fångar ERA´s -gårdarna upp näringsämnena och för in dem i gårdens produktion igen. Man tänker sig att gården är ett eget kretslopp. Fördelen är ju också att det blir fler ängar och hagar och biologisk mångfald (= variationsrikedom och bevara ekologiska processer) bevaras.
Genom att ställa om sin gård till ERAS- gård  och tänka i kretslopp skulle kanske Östersjöns belastning och övergödning  lätta och havet återhämta sig igen. Sverige skulle då också kunna leva upp till de löften man skriftligt givit de andra östersjöstaterna att minska sina utsläpp. Sverige har lovat att :

 ■ Till år 2010 ska de svenska vattenburna utsläppen av fosforföreningar från mänsklig verksamhet till sjöar, vattendrag och kustvatten ha minskat med minst 20 procent från 1995 års nivå. De största minskningarna ska ske i de känsligaste områdena. Vi har ine levt upp till de löftena.

■ Senast år 2010 ska de svenska vattenburna utsläppen av kväveföreningar från mänsklig verksamhet till haven söder om Ålands hav ha minskat med minst 30 procent från 1995 års nivå. Vi har inte levt upp till de löftena.

■ Senast år 2010 ska utsläppen av ammoniak i Sverige ha minskat med minst 15 procent från 1995 års nivå. Vi har inte levt upp till de löftena. 

Men om alla jordbruk i Sverige ställde om till ERA´s gårdar skulle Sverige snabbt kunna leva upp till det första löftet att minska fosforutsläppen med 20% med hälften.

Om man ställer om till ERA´s gårdar skulle utsläppen av närsalter(kväve, fosfor och kalium) minska till Östersjön, förbrukningen av olja skulle minska, växthuseffekten skulle minska och bönderns skulle inte behöva använda kemiska bekäpningsmedel längre. 

Forskare har studerat, gjort undersökningar och beräkningar utsläppen på  50 ekologiska kretsloppsjordbruk under tre år. Gårdarnas lägen inom Östersjöns avrinningsområde är markerat med röda punkter på kartan:

. 

Resultaten visar att det skulle vara möjligt att halvera kvävebelastningen på havet genom att inte konstgödsla. Gårdarna får då en balans mellan växtodling och djurhållningen så att växtnäringen (kväve, fosfor och kalium) i stallgödsel kan återanvändas på ett effektivt sätt. 

Fosforbelastningen skulle minska då inga överskott skulle uppstå. 

Om en gård lägger om produktionen totalt till ett kretsloppsjordbruk, skulle också förbrukningen av fossila bränslen, fosfater och importerade fodermedel t.ex.sojaprotein från Sydamerika minska kraftigt. 

Om man tänker sig att ett väl genomfört ekologiskt kretsloppsjordbruk tillämpades i hela Östersjöregionen inklusive de Baltiska länderna och Polen skulle produktionen av livsmedel inte minska utan vara konstant. 

Forskarna konstaterar att en del av fläsk- och fjäderfäköttkonsumtionen skulle behöva bytas ut mot nötkött eftersom andelen vall skulle bli större än i dagens konventionella jordbruk.

Den biologiska mångfalden och fågellivet skulle gynnas om man slutade använda bekämpningsmedel, i kombination med ett mer varierat jordbruk, med mera gräs och klöverodling.

En mera lokal självförsörjning med ekologiska livsmedel skulle innebära att betydligt mindre fossil energi förbrukades till att frakta varor och att mindre växthusgaser (när man odlade och transporterade jordbruksprodukterna) släpptes ut. I kombineration med mer vegetarisk kost skulle växthuseffekten från

livsmedelskedjan kunna minska med cirka 40 %.

En omställning av hela jordbruket och i ännu större omfattning hela livsmedelssystemet, skulle innebära betydande förändringar i landskapet och hur man bedriver handel om man jämför med dagens starkt
specialiserade jordbruk och centraliserade livsmedelsindustri (scan, Arla och Ica som exempel). Men det skulle också gynna den lokala ekonomin och social- och kulturell mänsklig samverkan på landsbygden. 

katten på råttan och råttan på repet - vem som är högst och lägst i näringskedjan . och hur en sådan kan se ut

Morgornperiod torsdagen den  21 augusti 2014 . Uppsala waldorfskola klass 9  

 

                            Torsken i Östersjön äter 

                     Skarpsill, som äter 

              djurplankton som äter 

                               växtplankton. 

Om nu torsken minskar, ökar skarpsillen och äter mer djurplankton. Om djurplankton minskar så ökar växtplankton och det finns större möjlighet för algblomning.  

Alla har en relation till varandra och är direkt eller indirekt beroende av varandra-  ytterst är de alla beroende av rent vatten. 

Vad händer med fisken då den får i sig sig djurplankton, som har ätit växtplankton ur en miljöaspekt?  

Växtplankton tar upp olika miljögifter t.ex. dioxin. 

Dioxin bildas då man tillverkar klorprodukter t.ex. klorin och andra rengöringsmedel som bleker kläder när vi tvättar och/eller desinficerar (dödar bakterier och andra mindre organismer som vi inte ser med blotta ögat) när vi städar (toaletter, badrum osv.). Vi häller ut skurvattnet eller spolar av rengöringsmedlet med vatten. som rinner ner i avloppet och ut i vattendragen och når slutligen haven,  

Dioxiner bildas också vid sopförbränning och rinner via grundvattten och vattendrag ut i haven. Dioxiner i höga doser skadar hjärnan och nervsystemet, vilket bland annat kan ge störningar i hur man beter sig. 

Dioxinerna misstänks påverka immunförsvaret (motståndskraften mot sjukdomar), fortplantningsförmågan (alltså förmågan till samlag och att bli med barn), hormonsystem ( hormonerna är bärare av signaler som styr många processer i kroppen t.ex. ämnesomsättningen (t.ex hur jag smälter maten), tillväxten, salt- och vattenbalansen, könsmognad, sexualdrift och fortplantning) samt kan orsaka cancer. I höga doser kan dioxin även orsaka så kallad klorakne, en långvarig akneliknande hudinflammation i ansiktet. 

Dioxinen vandrar från växtplankton till djurplankton, till skarpsillen, till torsken.

. 

OM dioxinhalten i 1000 kg växtplankton,  så förändras inte dioxinhalten i djurplankton,  eller skarpsillen,  eller torsken, trots att mängden kilo djurplankton eller fiskkött minskar. (För att få ett kilo torsk behövs alltså 1000 kg växtplankton eller 100 kg djurplankton eller 10 kg skarpsill, men dioxinhalten förändras inte i de olika nivåerna). 'Det betyder att ju högre upp i näringskedjan jag kommer desto mer dioxin samlas i djuren. Om människor äter av fiskköttet får de i sig dioxinen som samlas i fettvävnader. Vi behöver fettvävnader för att alla våra inre organ ska fungera normalt. 

  

Olika teorier bakom algblomningen

 

Den här bilden visar algblomningen i Östersjön en varm, vindstilla sommardag, då vattnet ligger spegelblankt.. Det vita, turkosa och ljusgröna på bilden är alger som blommar.Du kan se Öland och Gotland tydligt, men också svenska, finska och estniska kusten. Algblomningen breder ut sig i Östersjön mellan Öland och Gotland upp till Åland. Skärgården på både sidor om Östersjön påverkas också. Blomningen sträcker sig från Finska viken, Estlands, Litauen, Lettlands och Polens  kuster, men också på västsidan från Blekinge i söder  till Gävle i norr.

Algblomning förekommer varje år i större eller mindre grad. Ibland syns det inte att algerna blommar för de är för få och ibland så kan man knappt ro med roddbåt  för att algerna bildar en tjockflytande soppa. 

Forskare är oeniga om vad som orsakar algblomningen, men en orsak är de flesta eniga om - de havsströmmar som pulserar in i Östersjön under höstarna har uteblivit. Bottenvattnet har inte kunnat syresatts på länge och därför är djupbottnarna syrefria (anaeroba). Områden stora som  Danmark är  syrefria och det är svårt för de organismer och fiskar som lever på botten och behöver syre inte kan leva där. 

En del forskare menar att det är kvävet som orsakar algblomningen och andra  forskare menar att det är fosforns. Dessa två "läger" försöker förståss överbevisa varandra att just deras teori är den rätta.  

Vad man vet är att jordbruken runt Östersjön står för 59% av kväve och 55% fosforutsläppen som de mänskliga verksamheterna släpper ut i Östersjön. Efter jordbruken kommer kommer privata och kommunala avlopp. Det finns många sommarstugor idag som inte har godkända avlopp, både i Sverige och utomlands.  De läckage som jordbruken står för kan inte samlas upp i reningsverk eller renas vid industrierna innan de släpps ut i Östersjön och kallas därför diffusa utsläpp.  

Andra forskare menar att om man pumpar ner syre i Östersjöns botten kommer algblomningarna att sluta då botten inte längre är syrefri och de organismer som förbrukar syret i vattnet kan vandra in igen. 

En tredje teori är att man fiskat för mycket torsk. Torsken jagar och äter skarpsill och skarpsillen äter djurplankton (små frisimmande djur). Om djurplankton minskar så äter de inte lika mycket   växt-plankton (små frisimmande växter). Förslaget från dessa forskare är att yrkesfiskare tilldelas fiskekvoter  så att de inte fiskar upp för mycket torsk. Då skulle algblomningen minska enligt den här forskargruppen, men det är ingenting som yrkesfiskarna vill, eftersom de redan har begränsade fiskekvoter och andra yrkesfiskare från andra länder fiskar då på svenskt vatten.  

Ett förslag är att pumpa ner syre i Östersjöns botten. Det skulle bli mycket dyrt och man vet inte vilka konsekvenser den åtgärden skulle få.

En åtgärd som EU har lagstiftat är att alla städer i EU ska ha reningsverk. De ger ekonomiskt stöd till (pengar) att bygga reningsverk i städerna runt Östersjön. 

Köpenhamn hade bara mekanisk rening fram till 1996. (Det innebär att man samlade in fekalierna och toalettpappret, men inte renade urin. Urinen innehåller mycket kväve). Många städer runt  Östersjön har inte, eller har just fått reningsverk. Det är främst de länder som varit fattiga länge som Polen, Lettland, Litauen, Estland och Ryssland som saknar eller saknat rening. 

           Avloppsvatten som kommer till reningsverket, Toalettpapper, fekalier, cigarettfimpar, dambindor och kondomer  -allt som spolas ner 

               i  toaletten kommer till reningsverket. 

En annan lösning vore att jordbruken slutade konstgödsla. Det är enklare sagt än gjort, men det är tur för Östersjön att jordbruken i de baltiska stater( Estland, Lettland Litauen) är eftersatta och inte har råd att köpa konstgödsel. Men det tar vi upp senare. 

En åtgärd är att man kontrollerar fabriksutsläppen mer noggrant nu och efter direktiv från EU. Fabrikören  måste visa att han tar hand om de miljöfarliga ämnena på ett, ur miljösynpunkt, riktigt sätt.

Länsstyrelsen står för mycket utbildning som ger behörighet att använda miljöfarliga ämnen och tar

också prover för analyser. 

Som ni förstår vet inte regeringar, forskare eller kommuner hur man ska hantera de svåra förhållanden som Östersjön befinner sig i. En sak är klar - blir det inga förbättringar så kommer havet att dö och ytterst lite liv kommer att kunna leva i dess vatten, människorna kommer inte att kunna bada och stora rekreationsvärden (rekreation är att ta igen sig, byta miljö och avkopplande aktiviteter t.ex. hyra en sommarstuga vid Östersjökusten eller skärgården). och naturresurser går till spillo.