gödsel

Är det nödvändigt att gödsla åkern för att få mat?

För att växterna ska kunna ta upp mineralämnena krävs det att den odlade jorden har närsalterna tillräckligt löst bundna så att växterna kan ta upp dem. Då bonden skördar tar han bort dels kornen, men också stråt (halmen) från fälten. Om korn och halm fått vara kvar hade de närt fälten med mineralämnen. Då bonden tar bort grödan genom skörden måste den ersättas på något sätt, annars blir marken utarmad. Bonden gödslar då åkern. 

För 200 år sedan födde ängen åkern genom att ängsbruket (man liade gräset med dess örter och hamlade träden) gav boskapen vinterfoder i form av hö och löv. Vinterstallade djur gav gödsel. Gödseln gjorde åkern fruktbar. Utan äng och boskap upphörde åkern att producera säd, rovor och potatis. Ängen var åkerns moder.

Idag väljer bonden om hen vill köpa gödsel eller, om hen har djur på gården, gödsla med djurens fekalier eller bli kontrakterad att ta hand om reningsverkens gödsel.

Att gödsla åkrarna i Sverige är alltså nödvändigt. Bonden "tar  bort" närsalter då han skördar och den näringen måste ersättas  för att åkern inte ska bli utarmad.

Man kan berika jorden genom vall med ärtväxter och klöver. Rötterna i dessa växter kan plocka upp kvävet ur luften och fixera det ner till jorden. Om bonden då plöjer ner vallen så berikas jorden dels av den kvävefixering som tillkommit, dels genom att växterna förmultnar. Men man brukar låta en vall stå i två år. Det ena året låter man korna beta där eller skördar och torkar eller jäser vallen till foder. Det andra året låter man korna beta innan man plöjer ner vallen. 

Om bonden gödslar på åkrarna med handelsgödsel eller natur-gödsel så rinner en del av gödslet med regnvatten ner i grund-vattnet och vattendragen (det kallas läckage), som flyter ut i havet. Algerna kommer till dukat bord.


För att hindra läckaget av närsalter behöver bonden tänka mer på hur han ska behålla näringen i jorden på gården.. 

Vi har tidigare beskrivit att den moderna bonden kan, med hjälp av GPS och jordprover ge bra givar till åkern. 

Bonden importerar handelsgödsel som tillverkats i andra länder, vilket innebär långa transporter. Handelsgödslet slösar på jordens resurser vid framställningen och fosfor och kalium kan inte brytas i oändlig tid.

Sveriges bönder använde år 2007  731.000 ton handelsgödsel. Det är en minskning om man jämför med 1990, men då behöver man lägga till att många småbönder slutat i yrket då det inte är lönsamt. Det betyder att åkerarealen också minskat. Förbrukningen / ha (hektar=10.000 kvadratmeter) av handelsgödsel  har däremot ökat. 

Den som gödslar med naturgödsel har inte samma möjlighet att fördela sin gödsel över åkern. Det kan också finnas en prioritet att växterna tycker bättre om naturgödsel än handelsgödsel och införlivar den naturliga kogödseln snabbare. Forskning finns och har funnits om huruvida jordbakterier och jordorganismer föredrar naturligt gödsel, men några helt tydliga forskningsresultat finns ännu inte.  

Forskning har däremot visat att mullhalten (mull=matjord) ökat på ekologiska kretsloppsgårdar.

Vi vet att kväve, fosfor och kalium läcker ut från åkrarna, även om ingen kan härleda vilken bondgård det läcker ut ifrån. Därför kallas utsläppen för diffusa (diffus har närsläktade ord som vag, oklar, otydlig oskarp).

Varför gödsla skogen då?

Skogsbruket - alltså de som tar hand om träden och bestämmer när de ska huggas ner för att bli virke eller papper har ökat gödslingen av kväve över skogarna. Det beror på att de vill att träden ska växa fortare så att det blir mer lönsamt att bedriva skogsbruket. De luftburna föroreningarna från t.ex. Ruhrområdet i Tyskland (ett område med mycket industrier) eller Englands industriområden bär med sig kväve - som faller ner i form av regn, mestadels över sydvästra Sverige, men också till stor del över Östersjön.