algblomningen sker på sommaren - varför då?

Algblomning

Repetition från ett annat håll: Morgonperiod onsdagen den 25 september 2013. Uppsala Waldorfskola klass 9.

Cyanobakterier eller blågröna alger



I ytvattnet och på sommaren blommar algerna. 

Ytvattnet värms upp av solen under sommaren, det varma vattnet finns på ytan och några meter ner ( så långt som solens strålar värmer vattnet). 
Det sötvatten som flödar ner ifrån floderna och älvarna i norr, till Öregrund och Danska sunden strömmar under det varma vattnet i en kallare vattenström.  
 Så istället för att flöda på ytan flödar det under det varma vattnet.  Bassängerna blir som varma jättebadkar där vattnet värms upp mer och mer. 

Då temperaturen styr vilken nivå som vattnet finns på bildas det en temperaturskillnad mellan det kalla, salta djupvattnet och ytvattnet. (Du har säkert badat i en sjö någon gång och då du trampat vatten känt att det blir kallare om tårna). 

Temperaturen lägger sig som ett "lock"  för djupvattnet och det blir mindre och mindre syre i djupvattnet. Bottenorganismerna bryter ner organiskt material, som kommit från floderna och älvarna. Det kan vara allt från överskott när bönderna spridit konstgödsel på åkrarna, till bajs  från städer utan reningsverk ( bajs kallas fekalier eller exkrement), stora trästockar som sjunkit till botten till gödsel från läckande gödselstackar eller orena industriutsläpp. Bottenorganismerna andas in syre och ut koldioxid. Till slut är syret slut och då börjar en syrefri process (kallad anaerob) där organismer som kan leva utan syre tar över bottnarna. 

De löser upp de kemikalier som är bundna till varandra och får på så sätt energi till sin egen ämnesomsättning. Då frigörs bl.a. järn och fosfor ut i vattnet. Järnet är så tungt att det lägger sig på botten, Fosfor svävar ut i djupvattnet. Fosfor (och kväve) har den egenskapen, att det inte finns så mycket av den, och därför begränsar den tillväxten av alger (och växter med, för den delen). Nu svävar fosforn fritt i djupvattnet och upp till den gräns där kallt vatten och varmt vatten möts- där blir det en så stor skillnad på vattentemperaturen att fosforn inte passerar utan ligger på undersidan av "locket".    

Vid ytan har många olika alger sina ekosystem. De förökar sig genom att ta upp solljus, kolsyra  (H₂ CO₃ ) , fosfor (P) och kväve (N). Om det är soliga sommardagar förökar sig algerna snabbt. Är ytvattnet dessutom varmt reproducerar de sig ännu snabbare. Då blir det brist på fosfor och kväve.

 Då får några arter av blågröna alger eller cyanobakterierna sin chans. De kan binda kväve ur luften (och luften innehåller ungefär 78 % kväve och 21 % syre), så de trängs uppe vid havsytan för att nå atmosfären. Om det är vindstilla kan de binda kväve till organismen. Just den här förmågan kallas kvävefixering. Men det är brist  på fosfor. Då fixerar några arter av cyanobakterier så mycket koldioxid och kväve att den blir tung och sjunker ner till fosforn, som den binder in till sin ämnesomsättning. Den släpper ut mycket koldioxid när de fått tillräckligt med fosfor och stiger upp till solljuset igen. Andra arter av cyanobakterierna har bildat blåsor som ger dem flytförmåga. Då fosforbristen blir märkbar släpper de blåsorna och sjunker ner till fosforn. Då den har bundit in tillräckligt med fosfor bildar den blåsor igen och stiger upp till havsytan. 
Östersjön har en algblomning.


Och varför är algblomningen intressant?