Människan - en jämförelse

Klass 9 Uppsala Waldorfskola 2013/14 Det här behöver ni inte läsa eller kunna nu. 

Åter till människan (för att jämföra).

En normalviktig människa på 70 kg har 100 000 000 000 000 celler i kroppen. 
Då vi är landlevande varelser får vi vårt behov av närsalter genom växter som kan ta upp (kallas på biologispråk assimilera) mineralämnen ur marken de växer i. 
Djur och människor får också i sig mineralämnen och spårämnen genom att äta kött från djur som ätit växter. Människan och andra djurarter räknas till allätare. Det betyder att vi också kan äta grönsaker och inte bara livnär oss på kött. Vi tar naturligtvis upp näring ur grönsakerna och frukten också, annars skulle ju vegetarianer och veganer inte kunna överleva.


Utan närsalter (mineralämnen och spårämnen) skulle vi inte kunna fungera och må bra. Det gäller att få i sig en mycket varierad kost som möjligt för att få i sig alla näringsämnen. De fyra näringsämnen som det finns mest av i kroppen är syre, väte, kol och kväve (96%  av vår kroppsvikt). 

De övriga (4%) består av fler än 70 olika mineralämnen och spårämnen som kroppen behöver mycket mindre av.  De sätter igång eller avslutar processer i kroppen men deltar inte alltid i dem (t.ex. spjälkning av mat eller njurarnas rening av blodet). Andra ämnen kroppen behöver mer av är kalcium (som bygger upp skelettet och vidmakthåller skelettet status), magnesium (som finns i 22-28 g i kroppen och 60 % finns i skelettcellernas andningsorgan - som kallas mitokondrier, magnesium är också "pådrivare i vssa processer som styrs av hormoner. ), kalium (finns huvudsakligen i muskelceller och har betydelse för hjärtverksamheten.Den finns också i blodet och regleras av en mängd mekaanismer i kroppen, så den har en jämn nivå - vilket är nödvändigt för att upprätthålla osmos (?)), fosfor 
(finns med i alla fundamentala kroppsfunktioner och är oumbärligt för att kroppen ska kunna ta upp födan vi äter. Om vi inte får i oss tillräckligt med fosfor (i form av dess salter fosfater) tar kroppen fosfor från skelettet som då ur försvagas), svavel ( är en viktig del i broskets och skelettets uppbyggnad, men också till uppbygnaden av senor, muskler, bindvävnad, naglar, hår och hjärnan), natrium (är viktig för saltbalansen i blodet) och klor( vars främsta uppgift kanske är att vara jon och förbinda sig med positiva ochsrygasbildande växter).